 |
|
|
 |
|
|
|
 |
|
|
Ja, då närmar vi oss slutet på år 2008. Man märker redan att dagarna är lite längre. Solen går ner tio minuter senare än när det var som "värst". Härligt!!
Minou har äntligen velat rida ut igen. Efter ett halvår (minst) harvande på ridbanan, kom vi äntligen ut i skogen igen. Det är tack vare Malin och Konvalj. Minou har inte velat rida ut själv med Mussie, för då tror hon att Mussie ska bli för pigg. Och vi har ingen annan häst som Minou litar på som kan följa med som sällskap till Mussie. Men nu kom ju Malin och Konvalj som en skänk från ovan och då BAD Minou till och med om att få rida ut!! Så i söndags var vi ute på vår första skogstur, det var mysigt! Bosse, Malins pappa och jag gick till fots. Det är inte dumt med lite motion!
I morgon kommer Malin igen, då blir det en skogstur till!
Detta var allt från mig för i år!
GOTT NYTT ÅR ALLIHOPA!
Vi hörs 2009!
|
Det har kommit en ny liten pärla till Stall Skogalund. Det är en liten go Welsh-tjej på fyra år som heter Konvalj. Det är Malin Holm som har Konvalj. Malin är också en liten go tjej, hon är tio år och rider lektion hos Emma, precis som Minou. De rider inte i samma grupp, men träffas ibland när det är läger eller tävlingar. Minou blev jätteglad när det blev klart att Malin skulle ha sin häst hos oss!
Nu vill jag önska er alla en
RIKTIGT GOD JUL!
|
Det har hänt en förfärlig olycka här i Stall Skogalund. Desireés lilla fina föl Willemo har förolyckats. Hanse hittade henne i hagen med bruten nacke i lördags morse.
Vi är många som sörjer henne, alla vi människor som lärt känna hennne under hennes korta liv. Hon var verkligen ett riktigt litet charmtroll! Hon var självständig, redan som riktigt liten lämnade hon sin mamma för att gå på upptäcksfärd i världen. Hon var otroligt social mot människor, skulle nog gärna ha suttit i våra knän om det gått. Hon lekte och busade med både jämnåriga och äldre kompisar, trots att hon var minst av alla.
Trots sin ringa ålder var hon redan tvåfaldigt guldbelönad. Dels på ÖPS ponnyutställning och dels på Guldruss på Skansen. Hade allt gått som det ska hade hon nog blivit en av den nya generationen avelsston i Stuteri Siborp.
Ja, ibland tycker man livet tar så underliga vägar, vad var det för mening med det här? Varför fick inte denna lilla varelse stanna hos oss? Vi i familjen Liljedahl känner vekligen med Desireé och Marita i deras förlust.......
|
Ja, nu har det gått snart en hel månad igen.........Det är väldigt dåligt med uppdaterande på den här hemsidan!
Tiden vill inte räcka till. Min pappa har blivit sjuk, han har jobbat i vår affär två dagar i veckan tidigare. Nu jobbar jag alla sex dagar vi har öppet i veckan, det bidrar till att tiden bara försvinner iväg.
Jag har fattat ett beslut, vi ska avveckla det som inte ens har hunnit börja, vår blivande uppfödning. Vi hade ju två bra ston själva, Godiva och Jade. Sedan köpte vi tre ston av Börje, tre Fredriksbergsston: Yrsa, Yanni och Zorba. Med dessa fem ston hade vi ett mycket bra grundmaterial att börja vår uppfödning med. Dessutom köpte vi två hingstar med bra stam från Dimmans stuteri, våra Prinsar, Da Capo och Karat. Förhoppningsvis skulle någon av dessa två bli en framtida avelshingst. Men så blev ju Hanse dålig i sina ben i våras, då beslutade vi att inte betäcka mer än ett sto i år. Vi bestämde oss också för att sälja några av stona. De som nu är till salu är: Zorba, Jade och Cookie, Yanni som är dräktig med Dart Light. Yanni kan inte levereras ännu eftersom Chanelle inte är avvand ännu. Det mesta lutar väl åt att Yanni inte blir såld innan nästa föl är avvant, men man vet ju aldrig....
Yrsa får vara kvar, hon är så rädd och osäker att jag bedömmer att hon mår bäst av att få stanna hos oss ett tag till. Godiva är ju utlånad för tillfället, hon ska inte säljas eftersom Minou ska ha henne då hon vuxit ur Mussie. Alltså ska Mussie inte heller säljas. Amadeus får vara kvar, naturligtvis, förhoppningen är att han ska få vara kvar här livet ut. Det blir väl några år till. Bortsett från hans pälssjukdom, eller vad man nu ska kalla det (han har tjock päls året om, nästan), så är han pigg och mår bra. Dessutom är jag INTE redo för att göra mig av med Prinsarna ännu. Kanske, kanske att det kan bli någon form av avel i framtiden, fast i liten skala. Och då vill jag inte ha gått miste om så fina hingstar. Chanelle får också bli kvar, hon har ju rätt färg, jag vill gärna se vad det blir av henne om några år.
Nu är i alla fall alla hästar hemma från betena. Hagarna är fulla och hästarna är underbara, allihop. Fast inte alltid mot varandra. Zorba kan vara riktigt elak mot Desirres russ. Men till helgen ska vi dela av den stora hagen till två eller tre mindre hagar. Så då blir det lite lugnare för dem.
|
ÄLSKADE PRINSAR
VÄLKOMMEN HEM!!
Nu är det höst på riktigt, för nu har Prinsarna kommit hem från hingstbetet. Det är så HÄRLIGT att ha dem hemma igen!
Dagarna innan vi hämtade dem gick Minou och jag och bara längtade. När det äntligen blev söndag var vi alldeles uppskruvade.
Nu ska de gå här hemma tillsammans med Desireés hingstar. Det blir en liten nätt flock på sex unghingstar och en vuxen godkänd hingst. Av dessa sju hingstar är fyra isabeller. Lite kul eftersom isabell är en ovanlig färg.
Den tioårige godkända hingsten heter Wilnius, kallas Wille. Han kom i tisdags. Han kommer från Oskarshamn, men det fanns ingen stallplats att uppbringa åt honom där, det är ju inte så många som vill hysa hingstar, så nu har Desirée fixat att han ska vara här i ett år i alla fall. Till sommaren ska han betäcka ston här ifrån Östergötland, om det är någon som vill använda honom. Det är Desirée som har hand om Wille och hans eventuella betäckningar. Ja, klart är i alla fall att han ska betäcka Desirées egen Pepsi. För övrigt kan han inte betäcka hennes andra vuxna ston, Wirka är nämligen hans mamma och Willa är hans halvsyster.
Wille är supersöt! Gissa vem/vilka som blev kär i honom direkt?! Minou och jag så klart!! Han har ett fantastiskt trevligt temperament också. Han är lugn och fin. Och lite lagom hög (118 cm).
Det gick jättebra att släppa ihop honom med Desirées hingstar. Sigurd var på honom lite i början, men fick se sig slagen. Äldst är störst.
Så igår när vi skulle släppa ihop även våra Prinsar med hingstflocken, så kände vi oss ganska säkra på att det skulle gå bra. Det gjorde det också!
Men Da Capo gillade inte att Wille eller någon annan heller för den delen, skulle hälsa på Karat. Då hutade han åt dem så att de fick flytta på sig. Det gällde även Wille, han fick så vackert gå undan för Da Capo. Man kan ju undra vad det ska bli av honom när han är så stursk redan som ettåring......Jag för min del känner mig tacksam att inte Wille brydde sig om att följa upp Da Capos utfall, för det hade ju naturligtvis bara slutat på ett vis.
|
I dag är Minou på skötarträff i Stall Lugnet. Det är mellan kl 9-13. Det är mockning, pyssling med hästarna och uteritt på programmet. Tror någon att hon hr längtat?
På em, efter mitt jobb och skötarträffen är det dags att ta itu med de egna hästarna. Beteshästarna ska få nytt vatten och tittas till, Mussie ska ridas och resten ska pysslas med. OM jag orkar och Hanse är tillgänglig BÖR jag sitta lite på Zorba också........
TREVLIG HELG!!
|
I går hände något "STORT". Jag höll på med Yrsa och pysslade. Hon var ovanligt avslappnad. Normalt sett brukar hon vara på helspänn större delen av tiden som man ägnar åt henne. Men igår kändes hon annorlunda. När vi hade borstat och tagit hovarna och det var dags att borsta huvudet, som hon normalt avskyr, så stod hon riktigt stilla. Jag kunde t o m borsta ovanför ögonen utan större protester. Men sedan kom det stora, jag stod och kliade henne vid mungiporna, det verkar hon gilla, för hon brukar stå stilla då. Men igår lade hon sin mule mot min axel och vilade när jag kliade henne och det har hon ALDRIG gjort förut. Gissa om jag blev glad och stolt!!!
Tänk min lilla Yrsa kunde tänka sig att kela med mig för första gången! Det tog drygt ett år för henne att börja känna trygghet med mig. Det känns fantastiskt! Nu börjar jag tro på allvar att det går att få en trygg häst av henne, som kan känna tillit till oss människor i stället för skräck och rädsla. Det känns RIKTIGT bra!
|
Ja, det var länge sedan jag skrev något här. Lusten har inte infunnit sig, helt enkelt.
Den 5 augusti blev en av mina bästa vänner, Annika, hastigt sjuk. Hon fick en stor hjärnblödning. Både hon och läkarna kämpade för hennes liv i flera veckor, men den 29 augusti gick hon bort. I torsdags fick vi ta farväl av henne under en mycket fin begravning. I dag skulle hon ha fyllt 55 år.
Livet känns tungt. Jag saknar Annika förfärligt mycket. Vi träffades nästan dagligen, vi hade våra affärer bredvid varandra. Vi pratade om allt och följde varandras vardag i vått och torrt. Det är svårt att inse att det är slut med det nu. Att vi aldrig mer ska berätta "dagens nyheter" för varandra.
Jag tänker så mycket på Annika hela tiden. Jag tänker på hela hennes familj som jag fick förmånen att lära känna. Jag hoppas att vi kan fortsätta att träffas ibland. Jag vill inte skiljas från dem också.........
Trots allt flyter ju tiden på, fast man är ledsen. Samvaron med de älskade hästarna upphör ju inte. De måste ha sin dagliga tillsyn hur man än mår. Tur är väl det, det avleder ju de sorgsna tankarna.
Det händer ju saker hela tiden runt hästarna. Vi har t e x lånat ut Godiva till MORF. Går allt bra ska hon vara där till i sommar. Sedan får vi se.
Zorba och Yrsa har kommit hem från Lotti. Nu är Zorba sadel och ryttarvan. Hon kan skritta, stanna och svänga i skritt med ryttare på ryggen. Om man longerar henne kan hon trava med ryttare på också. Hon är också tömkörd. Nu är det bra för mig att försöka att underhålla och utveckla det här, men det han naturligtvis varit lite si och så med det.....
Minou har börjat rida lektion i Stall Lugnet. Hon tycker att det är jätteroligt! Hon har en sköthäst där, det innebär att man betalar 250 kr/termin till hästens tillbehör och för det får man vara i stallet på halvdagsläger en lördag i månaden. Minou är skötare på Kalanchoe, även kallad Kalle ibland. Det är Minou och Kalanchoe som är på dagens bild. De red ut i skogen i går på lektionen och då passade jag på att fota dem.
|
Oj, oj, oj, vad tiden går! Det är svårt att hinna med att uppdatera dagboken när man bara har tillgång till dator två gånger i veckan, och då på arbetstid dessutom. Det blir inte riktigt tid till det......
Bilden ni ser här är tre av våra nya hyresgäster: Sibborps Waldemar, Sibborps Winzent och Sigurd. Alla tre är hingstar och russ. Det är Desireé Pettersson som äger dem. Waldemar och Winzent är ett år och Desireés egna uppfödningar. Sigurd är inköpt från Lojsta hed, han är två år. I lördags var de på utställning och då blev Sigurd rekommenderad att visas på hingstvisningen i oktober. Waldemar fick hela 39 p och Winzent fick 37 p. Det var en lyckodag för stuteri Sibborp! GRATTIS önskar vi i Stall Skogalund!
|
I dag kommer jag att dela upp mitt skrivande på flera "kapitel", så att inte allt försvinner igen, precis som i tisdags.
I måndags ägnade vi vår dag åt attt flytta hästar. Godiva och Amadeus fick åka hem från sommarbetet. Nu ska de gå hemma och vara sällskap åt Mussie. Möjligtvis får Amadeus åka tillbaks ett tag. Men han får vara hemma ett tag nu i alla fall. Fredrik måste komma och verka honom först i alla fall.
Sedan körde vi jade och Cookie till betet. Det gick jättebra, lätt att lasta, lugnt i transporten och lätt att lasta ur. De andra hästarna var inte i närheten, de kom inte förrän vi kom med Yanni och Chanelle. Men det var ett lugnt återseende. Carmensita känner ju båda "mammorna" men har inte träffat fölen. Det tog nog bara fem tio minuter så gick de och betade allihopa.
På kvällen när vi tittade till dem igen, var det fortfarande fridfullt. Cookie och Solis stod till och med och kliade varandra. Jag tror det blir kul för Cookie med Solis och Cara Mia, de är ju lite äldre och tuffare än Chanelle, som helst bara vill gå hos sin mamma. Dessutom är de ju fulla med bus och det passar nog en hingstunge bra.
Samma kväll kom Dessireé med sina tre russton och lilla fölet Willemo. De har varit hos en hingst för betäckning och har mellanlandat hemma hos oss i ett par dagar innan de ska släppas på sommarbetet. Det är fyra mysiga små russ. Två är bruna och två är ljusfuxar med ljus man och svans. Fölet på dagens bild är Willemo. Är hon inte gullig?
|
I fredags kom veterinären till oss och ultraljudade Yanni. Hon stod så stilla, lugnt och fint när veterinären grejade med henne. Jag trodde att hon skulle behöva lite lugnande, men det gick hur fint som helst utan. Dessutom kunde vet. ge ett positivt besked; Yanni är dräktig med Dart Light igen. Så allt kändes tip-top! Nu är det bara att hålla tummarna att det går hela vägen även denna gång.
Efter ultraljudet åkte vi med Yrsa och Zorba till Lotti, som vi bestämt. Det gick bra att lasta dem. Vi gjorde enligt fusk-metoden, backade intill transporten vid stalldörren och då är det bara in i transporten man kan gå. Under resan stod de lugnt och fint och även avlastningen gick bra. De får gå i en liten egen hage hos Lotti, men de ser andra hästar i andra hagar. De var lite uppkörda när vi lämnade dem, men det brukar ju inte ta lång tid för hästar att finna sig tillrätta.
Vi tittade också på Lottis film när hon rider Picasso. Det gick över förväntan! Jag mådde inte alls dåligt. Kanske beror det på att man får lite distans till det hela när det är på TV. Det hade nog varit knepigare att se dem i verkligheten. Jag vågade inte heller gå och hälsa på honom i hagen. Det får gå ett steg i taget.......
|
I måndags var Minou och jag med en kompis till Minou och tittade på henne när hon red. Hon heter Vickan och har en ponny som heter Caddy. De var jätteduktiga! Därför har jag satt in en bild här när de galopperar. Även Vickans bonuspappa red på familjens stora häst Nadja (som jag glömde ta kort på) och även han var jätteduktig. Han heter Mathias och är son till Annika i lampaffären, bredvid vår mattaffär. Även Vickans mamma rider, hon heter Mia och när vi träffas kan vi prata i timmar, utan problem.
Deras familj består av tre barn till, de gillar också hästar, men mest är det väl mamma, pappa och Vickan som ägnar sig åt hästeriet. Det var så roligt att komma och titta i deras stall. Det var så fint. Det finns ca 10 hästar där. Allt var så rymligt, fräscht och välordnat. Jag önskar att jag var lite mer ordningssam, så vi kunde ha det så där fint. Hmmm, jag undrar om man skulle kunna göra om ett av uthusen till stallförråd, då behövde ju inte allt trängas i sadelkammaren. Det där tål att tänkas på!
|
Så har det hänt igen då.........Trots att jag kollade att jag var inloggad innan jag sparade det jag skrivit i dag, så försvann alltihop, IGEN!
Det händer allt för ofta, det beror på att jag skriver i dagboken när jag jobbar, mellan kunderna. (Där har ni förklaringen till om jag skriver osammanhängande ibland. Jag tappar tråden när jag får gör för långa uppehåll.) Ibland loggas jag tydligen ut från min hemsida, men i dag kollade jag extra noga och jag VAR inte utloggad, men tydligen var jag det ändå och POFF så försvann en hel dags skrivande.
Jag försöker igen på torsdag.......
|
I går ringde Lotti till mig. För ett år sedan köpte hon Picasso av mig och nu ville hon gärna visa en film av honom, när han rids. Det ska bli både spännande och ruggigt att titta på den. Jag är så nevös för hur jag ska reagera när jag ser honom igen. Att sälja Picasso är det svåraste jag har gjort i mitt hästliv. Det har blivit ett tomt svart hål i mitt inre, sedan vi sa farväl till varandra. Det vill liksom inte läka. Ja, det kanske är så att det inte ska läka, jag älskade verkligen Picasso. Han hörde ihop med mig, det kändes som om vi var en del av varandra på något vis. Nu är det brutet och då gör det väl ont. Jag har inte vågat hälsa på hos Lottie på hela året. Jag är så rädd att jag ska bli helt ifrån mig när jag träffar Picasso igen, samtidigt så VILL jag ju så gärna träffa honom, ja det är inte helt lätt med olycklig kärlek.......
Dagens foto är på Picasso i full vinterpäls, taget av Minou i januari eller februari 2007.
I morgon ska det ske, i alla fall. Jag ska nämligen åka till Lotti med Zorba och Yrsa. De ska vara där i ett par veckor. Vad som sker under dessa veckor står ännu så länge skrivet i stjärnorna, men planen är att Lottie ska påbörja inridning av dem. Eller rättare sagt av Zorba i första hand. Yrsa behöver nog lite mer människoträning innan det är dags att ha någon klängandes på hennes rygg. Hursomhelst så tror jag att det är nyttigt för henne att få byta miljö lite och se att det finns hyggliga människor på nya ställen också. Dessutom, och det är egentligen det tyngst vägande skälet, behöver Zorba ha med sig en sällskapshäst, då hon inte ska gå med Lottis egna flock.
Det ska bli väldigt spännande att se vad som händer och sker!
I morse vaknade vi klockan fem av att hästarna gnäggade ute i hagen. Det var Zorba som hade hamnat på fel sida av staketet. Det är inte första gången det händer, Karat var ju ute i på vift i våras. Så nu har jag beställt en massa nya grejer till staketen. Här ska "renoveras". Det är ju sex år sedan vi stängslade våra hagar och elrepen har ju begränsad livstid. Det blir ju beläggningar på dem av väder, vind och föroreningar och då leder de ju inte strömmen så bra längre. Nu har vi bestämt oss för att ha galvaniserad slät ståltråd, åtminstone på en av trådarna. Den har ju mycket bättre ledningsförmåga och håller mycket längre. Så steg nummer ett är att byta ut mittentråden mot sådan. Steg nummer två är att byta ut de delar av övre och undre tråden som ser "bedagad" ut. Steg nummer tre är att göra många förbindningslänkar de tre trådarna, så strömmen har flera vägar att gå om det skulle bli något brott någonstans. T ex vid hög vegetation, som stjäl massor av energi. Det ska bli så härligt att göra detta. Det är hemskt när hästarna kan ta sig ut!! Det blir nog inte så jobbigt heller, alla stolpar finns ju redan på plats. Då blir det nog värre med nya hingstsommarhagen. Där finns ingenting i nuläget. Vi får se om/när vi kan fixa det. Det beror ju helt på hur Hanse har det med benen. Just nu har det faktiskt lättat lite med värken. Vi hoppas på att det ska hålla i sig och bli ännu bättre! Så om det håller i sig, så klarar vi nog att sätta staket där tillsammans. Vi får bära med oss en stol och en filt så Hanse kan sätta eller lägga sig mellan varje stolpe så benen får värka klart innan han slår i nästa. Alla stolpar får vi köra dit med traktorn och så kan ju jag springa och hämta en ny stolpe i taget. Tänk vad lätt det var när Hanse var frisk! Men vad glada vi är att han är lite bättre. För några veckor sedan hade det här inte varit tänkbart.
I morgon kommer veterinären och ultraljudar Yanni. Då är det 18:de dygnet efter sista betäckningen. Vi håller tummarna!
På lördag kör vi Jade och Cookie till sommarbetet, även Yanni och Chanelle om de inte ska tillbaka till hingsten en vända. Godiva och Amadeus får komma hem i stället. Mussie behöver sällskap och de behöver skos och verkas. Sedan kanske det kan bli lite ridning för Godiva?
|
Åh, vad våra prinsar har blivit stora!! Vi var och hälsade på dem på hingstbetet i går, Minou och jag. Skam att sägandes var det första gången sedan vi släppte dem. Men jag vet att de är i goda händer och att Börje ringer om det skulle vara något med dem. Det är faktiskt så himla svårt att få tiden att räcka till........Hursomhelst, jag var orolig att de inte skulle känna igen oss, men det hade jag ju inte behövt. Karat var jättekelig och ville bli kliad under hakan som vanligt. Da Capo var lite mer reserverad, det är han alltid, men han ville ha lite gos han med. Men han blir nöjd fortare än Karat. Sedan fanns det ju ytterligare 19 pållar som ville hälsa och bli kliade de med. Det var en mysig eftermiddag!
Jag har nog inte berättat om de två små russflickorna som kom till betet för över en månad sedan. Det är en liten ljusbrun ettåring som heter Cara Mia och en nästan lika liten svart tvååring som heter Solstråle, men går under smeknamnet Solis. Båda tjejerna är supersociala. Hade det bara gått så hade de gärna suttit i knät på oss. De vill vara nära hela tiden och så naturligtvis undersöka ALLT. Våra vattendunkar tex, undersöker de VARJE dag. Det ska nosas, det ska smakas och det ska sparkas lite boll med dem, så att de vippar. I går klarade en av dem t o m att vippa en full dunk och den väger ju ca 25 kg. Det tyckte jag var "duktigt"! Jag ska försöka ta mig i kragen och ta med kameran och ta kort på dem och sätta in här på hemsidan.......snart.
Nu var det slut för den här gången......
|
Här kommer en liten specialhälsning till Linda och Tina. Så här fint hoppade ni, Linda och Manilla, när det var bläbärshoppning hos Emma i Stall Lugnet. Det är visserligen en månad sedan........men om man väntar på något gott så väntar man aldrig för länge. (Fast det gör man ju visst det! All väntan på något gott är ju alldeles för lång.)
Jag har inte riktigt pejl på om det är den här helgen eller nästa, ni åker till Turkiet, men om vi inte hörs innan ni åker så: HA DET GÖTT! VILA, ÄT, BADA OCH NJUUUT!!!
|
I går åkte vi med Yanni och Chanelle till hingsten Dart Light RNF 113. Förhoppningsvis får vi då ett helsyskon till Chanelle om ett år. Jag är glad att Dart Light fortfarande är i god vigör, han är ju i alla fall 26 år i år.
Lastningen och resan gick jättebra. Yanni är en liten klippa. Hon har inte åkt transport många gånger i sitt liv, ändå är hon förhållandevis lugn när man ska lasta henne. Kör man bara intill transporten till stalldörren så går hon direkt på och lilla Chanelle hoppade in hon också. De stod lugnt under hela vägen till Väderstad, båda två. När vi lastade av tror jag att Yanni kände igen sig, hon visste precis var stallet låg och var hon skulle gå in. Nu är det bara att vänta på brunsten som nog inte är långt borta.
Vi skulle ha åkt till Miclas Aktiv och betäckt Yrsa och Zorba, men vi vågade inte med tanke på Hanse och hans onda ben. Vi vet fortfarande inte vad det är han lider av, men det är helt klart handikappande. När han rört sig bara en liten stund värker benen på honom. Trotsar han värken och rör sig ändå, blir värken bara värre och värre. Det innebär att jag får göra det mesta arbetet med hästarna, även om Hanse försöker att underlätta för mig. Med tanke på det och det faktum att vi inte har en susning när och om han blir återställd så vågade vi helt enkelt låta betäcka dem. Jag klarar att ta hand om två eller tre föl, men inte fyra eller fem, det går bara inte....Det hela känns jättetrist, jag har ju hoppats ända sedan det konstaterades att Yrsa resorberat förra sommaren, att kunna få åka till Miclas Aktiv med henne. Men allt blir ju inte som man vill alla gånger....
Det viktigaste av allt är i alla fall att Hanse blir frisk! I förra veckan fick han ta ryggmärgsprov för att se om han har borrelia. Han väntar också på svar om han har erlichia. För övrigt har han tagit MASSOR av prover, som inte visat något. Det är väl bra i och för sig, men NÅGOT fel är det ju och då vill man ju gärna hitta det, för att förhoppningsvis kunna få någon bot eller hjälp.
Av allt detta har vi blivit lite skrämda. Man märker att allt hänger på en skör tråd. Det behövs så lite för att allt ska "stå på ända". OM vi ska ha någon form av avel, vilket vi inte alls visste redan innan Hanse blev dålig, så har ju det här gett oss en rejäl tankeställare. Vi hade ju i så fall tänkt oss att ha ungefär fyra eller fem ston, men nu känns det som om det är lagom med två, max tre ston, om vi nu ska ha någon avel överhuvudtaget........Det kanske räcker med att ha ett par hästar som hobby bara? Ja, tiden får utvisa hur det blir med det hela!
Dagens bild är på Yrsa till vänster och Zorba till höger.
|
Båda våra datorer kapsejsade för en månad sedan ungefär, det är därför inga uppdateringar har gjorts. Men i dag har den älskade sonen varit här (på jobbet) och fixat till problemet åt mig. Det är inte så att jag har två fungerande datorer nu, utan två halvt fungerande som tillsammans blir en fungerande. Alltså; laptopen är kopplad till skärmen till den stora datorn vars hårddisk har kraschat, på så vis har jag en fungerande skärm till min skärmdöda laptop. Hänger du med??! Nej, det gör knappt jag heller, men datorer är ju som grekiska.......
Yanni nedkom med ett litet fint stoföl d. 5/6, fyra dagar innan utsatt tid. Jag kollade henne så sent som vid 22-tiden kvällen innan och då var inte juvren större än tidigare och hade absolut inte en tillstymmelse till vaxproppar. Jag sade till henne att jag trodde att hon också skulle gå över tiden, precis som Jade. Men sedan tänkte jag att mycket kan ju hända på fyra dagar........och det kunde det ju verkligen!! Snacka om att vi blev förvånade nästa morgon när det stod en liten näpen isabell bredvid Yanni! Och tänk, det blev ett sto nu när det blev en isabell! Högsta vinsten kallar jag det! Fast för Cookie blev det ju inte lika roligt med en "syster" istället för en "bror". Men det är smällar man får ta här i livet.
Jag får ta och fortsätta uppdatandet en annan dag. Nu är det efter stängningsdags i affären och hästarna kallar. De på betet vill ha färskt vatten och de som är hemma vill ha lite havre och bli smorda (Yanni) och få ögonen droppade (Mussie). Samtidigt som jag har siktat in mig på Allsång på Skansen och Morden i Midsommer. Kommer jag att hinna.....??
|
Nu är en del av våra ston äntligen på sommarbetet! Det var riktigt skönt för dem. Här hemma har vi bara magert bete och med torkan som råder befarar jag att det kommer att ta slut snart.
Först ut att åka iväg var Carmensita och Mussie. De dök ner i gröngräset när vi lastat ur dem. Sedan var det Godivas och Amadeus tur att åka iväg och de reagerade precis likadant när de kom fram. Ingen av hästarna var ens intresserade av att undersöka hagen, lite spring och glädjeyttringar brukar det ju vara när man släpper ut hästar i en stor beteshage, men icke. Jag antar att springbehovet var mindre än gräsbehovet. Hemma har de ju flera hektar att röra sig på, men som sagt inte ett helt smörgåsbord att ta för sig av.
I morgon kommer två russ till betet också. Ett tvåårigt och ett ettårigt sto. Det ska bli spännande! Men jag tror att de blir hyggligt emottagna, våra hästar är rätt bussiga. Ja, förutom Amadeus då, han kan var bra elak ibland.
Just nu är både Godiva och han lyckliga, de har äntligen sammanförts efter en hel lång vinter då de har varit åtskilda. Godiva går hack i häl på Amadeus hela tiden, det är som om hon är livrädd att mista honom igen. Och Amadeus blev som tokig en dag när jag tog in dem i stallet och Godiva råkade vända och gå ut igen, medan Amadeus redan var inlåst i sin box. Han for runt som ett jehu, stegrade sig och såg ut som om han tänkte hoppa ut. Som tur var fick jag in Godiva innan något allvarligt hände. Det roliga var att han var inte ensam i stallet, ALLA hästar från samma hage var inne, det var bara Godiva som råkade hamna lite fel, så det var verkligen HENNE han saknade.
Snart ska Godiva åka till Fredriksbergs Kavat för ett litet kärleksmöte, så då blir de åtskilda. Sedan är planen att Godiva och Mussie ska gå här hemma eftersom de ska ridas. Men en liten semester är de värda.
Yrsa och Zorba ska åka till "sin" hingst om två veckor. Jade ska till samma hingst som Godiva på 30-dagarsbrunsten, men med Yanni är det lite osäkert, jag velar hit och dit om hon ska betäckas en gång till innan hon ska ridas in.........jag behöver lite mer betänketid. Hon har ju inte fölat ännu, så det är ingen panik. Sedan blir det i alla fall sommarbete för både Jade och Yanni och deras föl.
|
Jaha, då sätter jag mig för andra gången i dag och försöker uppdatera dagboken........ja, det förra jag skrev försvann för att datorn kopplade ur sig när jag skulle hämta en bild. Det är inte första gången det händer, men man blir alltid lika ledsen och uppgiven varje gång. Eftersom tid är en bristvara så känns det som om jag får stjäla till mig de här stunderna när jag uppdaterar hemsidan och då känns det extra surt när allt arbete är ogjort.
Vad jag skulle berätta om, var hur det var när vi släppte Prinsarna på hingstbetet. Men nu får det kort och gott bli; det gick jättebra!!
Det gick bra att lasta dem, de stod lugnt i transporten hela vägen och de blev inte attackerade eller jagade av de andra 21 hingstarna och vallackerna. De nosade lite på varandra, föltuggade, pep, slog lite med frambenen och sprang litegrann. Ja, så kan man nog sammanfatta det. Det gick verkligen över förväntan, men de är ju inte Prinsar för inte! Det kände säkert de andra hästarna.....
Med Cookie går det alldeles utmärkt! I går em såg jag honom kissa också, det kändes skönt att verkligen SE att han gjorde det även om han naturligtvis har gjort det innan. Han var pigg och galopperade omkring en hel del. Jade sprang efter och såg till att han inte kom bort. Det såg för gulligt ut! Nätterna verkar de tillbringa i utestallet, så det behöver mockas ordentligt varje dag. jag lägger hösilage där också så Jade kan stå och äta när Cookie sover.
Förresten, isabellen på bilden är inte Da Capo utan Fredriksbergs Zac. Han är tre år och helbror till Karat, det finns ytterligare en helbror där, han är två år och heter Fredriksbergs Aragon. Det kommer nog några bilder på dem vad det lider......
|
I dag är det en mycket speciell dag!
Den började redan kl 6 i morse med att jag hörde en skrikande och springande i trappen med elefantdundersteg Hanse, " Vi har fått föl, vi har fått föl!!!" Jag hann faktiskt tänka (usch, jag skäms över det!) " nej, jag orkar inte just nu", innan jag vaknade ordentligt och skuttade (faktiskt) upp ur sängen och drog på mig ett par skitiga jeans (de låg på golvet bredvid sängen, men skulle ha varit i smutstvätten för länge sedan) och en t-shirt. Sedan sprang vi ut både Hanse, Minou och jag. Där stod en liten bedårande fölunge. Vi såg nästan genast att det var en liten hingst, visserligen såg vi ingen snopp, men där fanns ju ingen slida under ändtarmsöppningen, så det BORDE vara en hingst. Han var brun med en ganska stor stjärn och tre vita fötter. Jag har hela tiden trott att det skulle bli en liten hingst (fast med bläs) så det kändes jättebra! Hoppas nu att Yanni får en liten hingst hon också, så de har varandra att busa med under uppväxten.
När vi kom ut var han redan torr och stod upp på ganska stadiga ben och diade. Skönt, allt hade gått bra hittills! Men Jade hade en "slamsa" hängande ut från slidan, så vi förstod att moderkakan inte hade släppt ännu. Vi avvaktade en timme, sedan ringde vi veterinären. Han ordinerade promenad med Gäddan, rörelse brukar få placentan att släppa. Jag gick med henne så gott det gick i hagen, hon var verkligen superstark och ville inte vara så långt från fölet. Hanse och Minou stod vid fölet, som inte alls brydde sig om att mamma var borta en stund. Jag fick dela upp promenerandet i etapper, Jade var verkligen heltokig och jag blev helt slut efter bara en liten stund. Hanse erbjöd sig att försöka gå med henne, han är ju mycket starkare än jag, men jag ville inte att han skulle behöva göra det, han skulle ha fått så ont i sina ben av det. Men promenerandet gav inget resultat. Efter nästan en och en halv timme ringde jag veterinären igen. Han skulle komma så fort han kunde för att avlägsna moderkakan. Det skulle väl ta någon timme eller så, innan han skulle vara här. Men innan han han komma släppte placentan i alla fall. Skönt, men den var inte hel, så vi visste inte om det fanns några rester kvar inne i livmodern. Dessutom rann det en blodblandad vätska från Jade när hon låg ned, så vi skulle ha koll på henne ordentligt så hon inte blir dålig.
Vi har nästan bott i hagen hela dagen i dag, allt ser bara bra ut. Fölisen har bajsat flera gånger, han äter och sover, men något kissande har vi inte sett. Jade ser helt normal ut, hon äter och diar om vart annat. Så vi TROR att allt är bra. Helst skulle jag vilja se när han kissar innan vi säger godnatt till dem, men det är inte så säkert att vi får det. Det är bara att hoppas att han har kissat när vi inte har varit i närheten.
Så fort Minou fick syn på fölet i morse frågade hon om han inte kunde få heta Cookie. Det var ett av namnen vi hade på vår namnlista, men på stoföl, men vi tyckte alla tre att han verkligen såg ut som en Cookie, så det fick det bli. Sedan länge, långt innan vi bestämt oss för att betäcka något sto, har jag fantiserat om hur vi skulle namnge våra föl. Då har jg tänkt att alla Jades föl skulle ha prefixet Jumping i sitt namn. Dels för att det börjar på bokstaven J, precis som Jade, dels för att Jade hoppar så bra, så det borde bli en häst med bra hoppförmåga. Jades första föl fick både gångarts- och hopputmärkelse som treåring, så jag tror att hon förärver sig väl, dessutom har vi tänkt att om hon ska betäckas ska det bli med en hopp- eller fälttävlanshingst. Alltså är det stor chans att fölet blir en duktig hoppare och då är det ju jättepassande med ett prefix som Jumping. Så det blit namnet Jumping Cookie, "Hoppande Kakan" och det tycker vi alla är ett bra namn.
Till Godiva har vi tänkt använda namnet Diva som suffix till hennes föl. Tyvärr tog hon sig ju inte förra året, men vi gör ett nytt försök i år igen.
Det är lite roligt att Cookie föddes just i dag den 25 maj. Det är nämligen på dagen ett år sedan jag blev mormor för första gången! Så den 25:e maj kommer för alltid att ha en magisk känsla för mig!
|
I onsdags var det en sorglig dag. Det var dagen då Fidde skulle flytta ifrån oss. Vi har ju vetat hela tiden att han inte skulle vara här länge, men som Minou sa: "Fidde har ju blivit en i familjen nu" och då är det ju sorgligt att skiljas även om man har vetat det hela tiden.
Nu ska Fidde till en tjej och bli inriden, sedan ska han komma hem till Majas Ponnystall och där ska han få en egen fadder i ett år ungefär (lyckliga den tjejen eller killen som får Fidde till fadderhäst!) sedan blir han till salu och får komma till en alldeles egen matte eller husse. Jag är säker på att Fidde kommer att få ett bra liv. Han är så vänlig, snäll och go så ingen kan göra honom något ont. Det kommer nog aldrig att kunna finnas någon anledning. Dessutom kommer han ju att få en gedigen utbilbning innan han blir till salu.
Fidde var så duktig när han skulle lastas. Maja hade honom i grimma och grimskaft, hon gick in i transporten och Fidde stod på lämmen. Maja lät honom stå där i lugn och ro så lång tid som han behövde på sig för att kolla läget. Sedan klev han på, allt utan stress eller påtryckningar, allt var lugnt och stilla. Det är så man ska lasta hästar, tycker jag. Många har så bråttom att få på sin häst, varför inte ge den ett par minuter att vänja sig vid situationen i stället? Då går de flesta på lugnt och fint och det blir inte någon negativ upplevelse med lastningsproceduren. Så fort man forcerar mer än hästen är redo för blir det ju en liten (eller stor) kamp och det är aldrig positivt.
Eva och Maja lovade att höra a sig när de fått hem Fidde från inridningen. Då ska vi få åka och hälsa på honom. Det ska bli jätteroligt! Minou blev jätteglad när hon hörde det, för hon var i skolan när Fidde åkte så hon fick aldrig ta farväl.
Prinsarna och Amadeus har varit lite avslagna sedan Fidde åkte. De saknar nog sin kompis som de hade så roligt med. De har verkligen haft utbyte av att ha Fidde här. Han är ju mycket större än dem och säkert roligare att brottas med än att bara ha varandra och Amadeus är för gammal för att vilja leka med småbarn. Men i morgon blir det annat av, då ska Prinsarna på hingstbete! Det blir nog häftigt!! De ska gå tillsammans med 21 andra hingstar och vallacker i en oändligt stor hage. När man går där tror man aldrig att den ska ta slut.....
Men jag kommer att sakna alla hästarna! Man är ju van att ha gården full. Snart ska ju en del av hästarna till sommarbetet också. Vi ska fixa med staketet nu i eftermiddag och köpa ett nytt elagregat som går på batteri i nästa vecka, sedan är det klart för utsläpp. Det blir härligt för dem! Kvar hemma blir Godiva och Mussie, de ska ridas hela sommaren, så det blir inget sommarbete för dem. Yrsa får också bli kvar hemma. Vi kan nog aldrig fånga in henne om vi släpper henne där. Men till midsommar åker hon och Zorba till Miclas Aktiv för en tid. Fölstona får naturligtvis bli kvar hemma tills de har fölat och man ser att allt är bra med både sto och föl. Sedan blir det sommarlov för dem. Ja, Jade ska en sväng till sin make Fredriksbergs Kavat, hon vill nog gärna träffa honom på 30-dagarsbrunsten. Men det blir ju inte så länge hon blir där. Även Godiva ska till honom en sväng, vi hoppas på större tur den här gången.
|
|
|
|
|
Gräset ÄR grönare på andra sidan staketet!
|
|
|
Vi har fått en utbrytarkung här på gården. Han heter Karat och vi vet absolut inte hur han bär sig åt för att ta sig ut ur hagen. Staketen är intakta och Karat står ute på vägen och betar vid vägkanten.
Det började med att det kom en granne till mig i affären (mitt jobb) i går och berättade att hon träffat på Karat när hon skulle åka till stan. Han stod i backen vid grusvägen och betade vid vägkanten. Tack och lov är hon inte hästrädd, så hon tog Karat och ledde in honom i hagen igen. Jag åkte hem från jobbet för att kolla staketen, men där fanns inget att anmärka på.
På kvällskvisten knackade det på dörren. Då var det dags igen. En tjej som skulle åka förbi och kolla vårt stall för att eventuellt ha sina hästar här, träffade på Karat på vägen. Hanse som var hemma då blev lite uppkörd, han glömde totalt att visa upp stall och hagar. Så någon vidare reklam för vårt stall blev det inte. Först en häst på vägen och sedan en vimsig karl som inte ens visar runt hur vårt stall och hagar ser ut.....hmmmm. Så, Desirée, om du läser det här; TACK för att du sa till att vi hade en häst på vägen och välkommen tillbaka en annan gång så ska du få en ordentlig rundvandring!
Nåväl, Hanse släppte in Karat i hagen och fyllde på hösilage i "matburen". Maten hade tagit slut, så det var kanske därför Karat tagit sig ut ur hagen. Han var nog hungrig.....
Kl 00.30 var det dags igen........det kom ett ungt par som var ute och körde bil, de såg en liten vit älg på vägen. När de stannat såg de att älgen var en liten ponny. Så de var vänliga nog att knacka på, på närmsta hus och tala om vad de hittat. Hanse var uppe och tittade på hockey på tvn, så han kom snabbt ut och kunde hämta rymlingen. Den här gången fick han gå in i stallet och Da Capo fick följa med som sällskap.
I morse fick killarna byta hage med tjejerna. Eftersom vi inte kunnat hitta något hål i staketet och därmed inte kunnat åtgärda felet så kunde vi ju helt enkelt inte ha kvar Karat i den hagen. Det är bara att hoppas att han inte kommer på att han ska ta sig ut ur den nya hagen också. Det skulle han antagligen mycket väl kunna göra, för förmodligen har han hoppat över staketet......
I nästa vecka ska Karat och Da Capo åka till hingstbetet  och när de kommer tillbaka hem i höst igen ska de ha en riktig hingsthage med extra högt staket och då ska det inte vara möjligt att hoppa över. Vi ska också ha metalltråd i staketet i stället för snöre med ledare i, för de åldras så snabbt. Så jag hoppas att vi ska kunna hålla våra hingstar INNANFÖR staketen i fortsättningen. Eller rättare sagt, de SKA vara innanför staketen!
|
I dag har Fredrik varit här och verkat några hästar. I dag tog jag inte in hästar från olika hagar samtidigt i stallet. Allt för att jag inte skulle "ställa till det" för både hästar och hovslagare. Jag har förra gången i gott minne .
Först ut i dag var Karat, han hade lite svårt med balansen på första hoven, med sedan gick allt som en dans. Ja, han bet visserligen Fredrik i baken tre gånger och det var inte populärt, men sedan fattade han att det faktiskt inte var tillåtet. Då stod han som ett litet tänt ljus.
Nummer två var Da Capo, en lite lurigare nöt att knäcka. Men jag hade förberett med en portion havre i en hink. Man vet aldrig med Da Capo, han kan ha ett äss i rockärmen när man minst anar det och jag ville absolut inte att det skulle bli en upprepning av förra eller förförra gångens verkning. Alltså serverades han en delikat måltid under tiden Fredrik verkade honom. Och tänka sig, han stod alldeles stilla och mumsade och hade inte en tanke på att mopsa upp sig!
Sist ut var Yanni. Hon brukr alltid vara snäll och lugn men har det besvärligt med balansen med ena bakbenet. Men vi har övat ordentligt och nu är balansen mycket bättre än tidigare, så bra att det inte var några som helst problem i dag. Hon stod faktiskt lika stadigt som på det andra bakbenet!
Oh, vad härligt det är när övning ger resultat! I bland går det fort att vänja en häst vid något och i bland tar det riktigt lång tid. Med Yanni har jag övat i nio månader med hennes ostadiga bakben. I början var det helt omöjligt för mig att orka hålla det, hon lade hela sin tyngd på det. Men allt eftersom tiden har gått har hon klarat lite längre och längre stunder på tre ben och nu klarade hon alltså en hel verkning utan att bli rädd eller tappa balansen. Härligt!!
Men det är något som är mindre härligt......vår underbara Nancy har åkt iväg och vi vet inte om vi får hit henne igen. Hon har åkt till hingsten LL Möllegaardens Marc O Polo. Har vi tur kan vi kanske få tillbaka henne efter det så hon kan vara här när hon är dräktig och ska föla. Men det är inte alls omöjligt att hon kommer att vara hos sin nya ägare under den tiden. Kanske, kanske kan vi i så fall få henne tillbaka efter det, men det är inte alls bestämt. Vi får hoppas och hålla tummarna!! Vi har alla i familjen blivit så fästa vid henne. Särskilt Hanse blev riktigt ledsen när hon skulle åka ifrån oss, han blev kär vid första ögonkastet när han träffade henne första gången. Hon är en så underbar liten dam, så vacker och så vänlig.
Även Aniara har flyttat, det var bestämt redan från början att hon skulle flytta till våren. Hon bodde bara här för att hon inte skulle äta hösilage under vintern eftersom hon fick fång förra sommaren. Nu får vi hoppas att hon håller sig frisk så hon kan sättas igång igen. Då kommer hon att kunna äta hösilage nästa vinter.
Jag har fått ett roligt och positivt besked i dag. Jag ville låta betäcka Yrsa och Zorba med Miclas Activ i år. Men det var högst tveksamt om han skulle ha några ston utifrån. Dels är han 24 år och dels är hans ägare ganska upptagen av annat i år. MEN (hurra, hurra!!), hon beslöt sig för att efter mycket tänkande och övervägande låta dem få komma. Att säga att jag är jätteglad är en STOR underdrift!!! Micce, som han kallas, är den bästa hoppförärvaren av alla i dag levande New Foresthingstar. Och det vill inte säga lite! Det går alltså inte att hitta en bättre hingst. Sedan vet man ju inte om det blir en bra kombination förrän man ser resultatet. Men med deras stammar, tror jag att det blir superbra! Fast å andra sidan så kan jag ju inte något om avel ännu.........Nåja, hingsten ÄR bra i alla fall.
Ännu har inte Gäddan (Jade) fölat. Nu har det ju blivit lite svalare också, så det kanske dröjer. Tiden går inte ut förrän på söndag så ännu är det ingen ko på isen......men man längtar ju.
|
Det är inte lätt att hinna med att uppdatera hemsidan så ofta. Min plan är att göra det varje lördag på jobbet, när jag stängt affären. Men det är inte alltid det hinns med. Hemma kan jag inte göra det, vårt mobila bredband fungerar inte så bra.
Jade har bara 16 dagar kvar till beräknad förlossning. Det börjar dra ihop sig på allvar nu. Jag känner att nervositeten börjar komma krypande. Det är skönt att Jade inte är förstagångsföderska, det räcker med att Hanse och jag är förstagångsuppfödare. I morgon ska vi flytta runt lite på hästarna i de olika hagarna. Jade ska stanna där hon är och gå tillsammans med Yanni som ska föla i juni. Utestallet i den hagen är stort och bra för dem att föla i. Det ska bara delas i två boxar så de får varsin.
Alla killar ska flytta till skogshagen. Där ska de gå tills det är dags för bete.
Yrsa och Zorba får flytta till tjejerna i stora hagen.
Men till nästa helg tror jag att vissa av dem åker till sommarbetet, vissa ska åka till en hingst och några får stanna kvar.
Aniara flyttar nästa lördag eller söndag.
Ja, det är lite pyssel att få allt att fungera på bästa vis.
Jag har drabbats av separationsångest vad det gäller Prinsarna. Jag kommer nog bara att hinna träffa dem en gång i veckan när de går på hingstbete. Men jag vet ju att det är jätteviktigt för deras utveckling att de får göra det, så det är bara att bita ihop...
I veckan fick vi erbjudande om att låna mark av våra grannar. Det är både skog och betesmark. Det ligger precis bredvid vår nuvarande "stora hage", så det är bara att göra en öppning i staketet när vi hägnat in det nya. Det känns jättebra! Nu har vi verkligen hagar så vi klarar oss. Vi kommer att kunna ha både bantarhage, stort sommarbete för ston, föl och unghästar, vinterhingsthage och kanske till och med ett eget hingstbete så småningom. HÄRLIGT!!
Med Minous ridning går det bra. Nu har hon hoppat i galopp också! Förut saktade ju Mussie av precis före hindret, men nu har de faktiskt tagit ett par skutt i galopp. Minou är jätteglad och hon tycker om sin häst så mycket!
Däremot har vi sagt upp hennes plats på MORF. Hon hade alltid ont i magen när vi skulle åka dit, ja på sista tiden grät hon till och med. Så vi bestämde att hon enbart ska rida hemma på Mussie och privat för Emma, antingen på hennes ponnyer eller på Mussie. Jag tror det är viktigt att Minou inte behöver rida i grupp när hon känner sig så rädd och osäker. Hon törs ju inte säga ifrån om hon inte törs göra som ridläraren säger, när alla andra vågar. Men rider hon enskilt så är det ju ingen annan elev som är modig och gör en massa grejer som Minou tycker att hon också måste göra. Jag hoppas att vi nu hittat en modell som ska passa henne. För hon VILL ju rida.
Nu ska jag hem och mocka sedan ska jag nog fira lördagkväll med en cider.
I morgon ska vi (förutom att flytta hästar) åka till sommarbetet och se över staketen. Det var någon tråd som lossnat på några ställen. Sedan kan väl försommaren komma!?!
|
|
|
|
|
SKÖNA MAJ, VÄLKOMMEN.......
tra-la-la-la-laa
|
|
|
|
ÄNTLIGEN!!! Våren har hittat hit till slut. Visst är det underbart?! Jag bara njuter. Det här är min absoluta favoritårstid. Det är lagom varmt, ännu har inte alla flugor, myggor, bromsar och Gud vet vad vaknat ännu. Det är bara lite lagom av dem. Sådär så att man faktiskt gärna räddar en fluga som råkat illa ut, tex hamnat i saften i ett glas. När sommaren är här är det så mycket flugor att mn aldrig skulle komma på tanken att rädda en från drunkningsdöden.
Jag älskar också ljuset på våren. Det är så vitt ljus. På hösten, när det iofs är lika skönt som på våren, är det så gulorange ljus och det får mig att känna vemod. Man vet att ljuset är på väg ifrån oss för det här året.
MEN, nu är det VÅR och nu njuter jag av det!
Da Capo har börjat att fälla ordentligt nu. Inte så att man ser vilken nyans han kommer att få, men tillräckligt för att piggborsten blir full av hår efter bara några drag. Karat fäller inte lika mycket, men det är nog bara en fråga om dagar innan han fäller lika mycket som "brorsan".
Minou blir tryggare och tryggare på Mussie. Den senaste veckan har hon både travhoppat (20 cm) och börjt våga att galoppera lite. I går försökte hon att hoppa sina hinder i galopp också, men det blev galopp fram till strax före hindret, sedan bröt Mussie av till trav och hoppade det i trav. Minou har inte lärt sig att driva ordentligt ännu. Det har ju delvis med hennes rädsla att göra också. Hon blir ju så rädd om det går lite fort. Jag tror att det kommer när hon blir modigare.
I dag har jag varit på årsmöte för Östergötlands Ponnysällskap. Även i år blir det en ponnyutställning. Den 7 september på Valla. Jag skulle vilja ställa ut Prinsarna, men jag vet inte om jag kommer att kunna öva med dem ordentligt. De ska på hingstbete under sommaren. Kanske får jag tänka om........men det skulle ju vara så roligt.
|
I går kom skönheten till byn!
Jag var och hämtade henne på kvällen efter jobbet. Hon hade tidigare på dagen rest från Stockholm hit till Östergötland. Nancy heter hon. En skada i ett framben har satt stopp för fortsatt tävlingskarriär men hon kan ha många goda år kvar som pensionär. Hennes ägare har bestämt att hon aldrig mer ska behöva ha en ryttare på ryggen. Nu ska hon leva hästliv och bara ha det bra.
Jag tog in henne i stallet när vi kom hem. Där bjöds hon på morötter i krubban, hö och vatten. Hon var riktigt törstig. Det frestar på att vara på resande fot. Hon små-åt av sin mat medan jag mockade och gjorde i ordning för de andra hästarna som skulle komma in. Inte ett dugg uppkörd eller orolig var hon. Alldeles lugn och hon har samma värdighet som Carmensita, det känns som om de besitter all världens klokhet och kunskaper. Dessutom är hon VACKER. Hennes ögon är som djupa brunnar och hennes huvud är så nätt och fint utmejslat, kroppen är av den lättare sorten trots att hon ändå har lite hull. Hon får gå under smeknamnet Skönheten!
Eftersom hon är klippt tror jag att hon har gått med täcke under vintern. Det är ju vanligast att de gör det. Nu är inte jag en förespråkare av täcken, jag föredrar att ha mina hästar så naturligt som möjligt, men jag är ändå flexibel. Så lilla Nancy fick en skön fleecepyjamas till natten. Vi har alltid öppen stalldörr för att ha så frisk luft som möjligt i stallet, även då det är minusgrader ute. Det resulterar ju i att stallet är rätt kyligt, vilket är bra för hästarna, men Nancy kanske inte är van vid det. Så då fick det bli täcke!
I morse vaknade jag redan kl 6 av en sprängande migrän. Blä! Men inget ont som inte har något gott med sig, nu fick hästarna en tidigare frukost och fick följdaktligen gå ut tidigare också. Vilket innebar att jag hann att vara med längre vid utsläppet innan jag skulle börja jobba kl 10.
Idag fick Nancy ett vintertäcke på sig. Det var regn i luften och mycket riktigt blev det sedan både regn och snö. Även Aniara har sitt täcke när det är trist väder. Övriga pållar är härdiga och klarar sig utmärkt utan våra mänskliga påfund.
Först tog vi ut Nancy, jag ledde henne ner mot det öppna fältet, ifall det skulle bli springa av när vi släppte ihop dem. Hanse släppte sedan i tur och ordning ut Carmensita, Aniara, Mussie och Godiva till henne. Carmensita kom farande i full galopp mot henne, stannade för att hälsa och sedan tog de en trav en liten bit. Aniara kom släntrande, inte särskilt intresserad och likadant var det med de två andra. Allt gick väldigt lugnt tillväga. Carmensita höll sig hela tiden nära Nancy och de andra gick och betade. Efter en bra stund, kanske efter en halvtimme, gick Aniara fram till Nancy och hälsade. De nosades, pep och sprang en liten runda. Nancy visade vackraste traven. Sedan tog alla en rejäl galopp upp mot stallet. Nancy hade en stor och luftig galopp, de andra såg verkligen klumpiga ut jämfört med henne, ja inte Carmensita förstås, hon ser aldrig klumpig ut. När de kom upp till paddocken vid stallet hittade Nancy badkaret med vatten. Hon t o m drack lite.
Efter det har ponnyerna hållit sig för sig själva och Carmensita och Nancy har varit för sig. Det verkar som om Carmensita har hittat sin själsfrände, de står nära varandra hela tiden och om Carmensita går iväg en liten bit så följer Nancy med hack i häl. Det känns så bra att hon blev så väl emottagen, det händer ju inte särskilt ofta. Det brukar alltid ta ett tag innan en ny häst är accepterad i flocken. Hoppas nu att det här håller i sig. Det ska bli spännande att följa dem i fortsättningen!
|
Jag har en mentor. En klok man i sina bästa år (fast själv tycker han att han börjar bli gammal). Vad han inte vet om hästhållning är inte värt att veta. Han baserar sitt kunnande på över 35 års erfarenhet. Jag är verkligen tacksam över att ha honom som min vän och sakkunnig! Eftersom han är lite "blygsam" så kallar vi honom för Konsulten. Tyvärr, (för honom) får han inget arvode. Annars brukar ju konsulter tjäna grova pengar. Men vår Konsult arbetar ideellt.
För ett tag sedan sa Konsulten åt oss att vi verkligen borde ha ett ordentligt sommarbete. Tidigare har vi ju inte haft så många hästar, så våra hagar har gott och väl räckt för att föda våra pållar under sommaren. De har t o m gått upp i vikt, trots magert bete. Men om vi ska utöka vår verksamhet räcker inte betet till, naturligtvis. Ena alternativet är då att stödfodra hela sommaren och det känns ju inte särskilt roligt. Hästar borde få äta gräs och leva ett fritt hästliv fullt ut på sommarhalvåret, utom i speciella fall, naturligtvis och jovisst jag tycket absolut att man ska rida dem, men övriga 23 timmar på dygnet kan de ju få vara "fria". Det är ju deras naturliga beteende. Det är illa nog att vi berövar dem friheten på vinterhalvåret och stänger in dem i stall många timmar varje dygn. Det andra och mycket hästvänligare alternativet är att göra som Konsulten sa, skaffa ett sommarbete. Men i ärlighetens namn, det kan vara lättare sagt än gjort. Hanse och jag har funderat och diskuterat, men någon slutlig lösning har vi inte kommit fram till.
Så dyker den då upp i dag, annonsen, i tidningen om ett sommarbete på 8 ha i Fornåsatrakten. Jag kastade mig på telefonen och ringde upp annonsören. Det visade sig att det var den hagen som jag åkte förbi så sent som i går och tänkte, att den hagen skulle ju vara perfekt, men det går ju en massa hästar där varje sommar så den kan jag nog glömma. Jag hade också turen att vara den första att ringa på annonsen, så jag bestämde mig på stubben, åkte direkt till ägaren och betalade första årshyran och så var sommarbetet "vårt". Dessutom med löfte att få fortsatta att hyra det även i fortsättningen så länge vi har så många hästar att betet betas av ordentligt. TJOHO!! Jag är så lycklig att jag inte kan minnas när jag var så här glad och upprymd senast.
Jag bara längtade efter att få berätta för Konsulten om vårt nyförvärv! När vi hördes av framemot eftermiddagen blev han också glad! I nästa vecka eller så, kommer han hem och tittar på det. Jag hoppas att han gillar det. Men det är precis som han tycker att det ska vara; naturbete med massor av olika gräs och örter (inte sådd vall), lite kuperat (kunde i och för sig vara lite backigare, men det är svårt att hitta mitt på östgötaslätten) och med ett litet skogsparti där hästarna kan söka skugga varma dagar. Jag är nästan säker på att han blir belåten och jag VET några som absolut blir belåtna: HÄSTARNA!!
|
|
|
|
|
HA,HA,HA! Ponnyns list övergår människans förstånd.
|
|
|
Ibland kan man ju undra vad man tänker med.......
I går skulle Hovslagar-Fredrik komma. De hästar som skulle verkas var Da Capo, Karat och Fidde från ena flocken. Sedan var det mina bonushästar Yrsa, Yanni och Zorba (som jag för övrigt inte berättat om på min hemsida ännu) och de går i en annan hage, så de här flockarna har inte träffats förut.
Jag tog in alla hästar i stallet en stund innan Fredrik kom, flickorna på ena sidan stallgången och pojkarna på den andra sidan, allt för att de inte skulle kunna nosa på varandra eller på annat sätt bil osams eller så. Alla hästarna fick först dagens kraftfodergiva och sedan några kilo hö att mumsa på medan de väntade på sin tur och varandra.
Jag var så dum att jag faktiskt TRODDE att det skulle fungera. Men det som följde var rena rama katastrofen.....
Först ut var Fidde, jag visste ju inte alls hur han skulle bete sig, men jag hade för mig att ägarna sa att han var helt OK att verka. Och hade det inte varit för att Zorba levde rövare inne i sin box och försökte gå till anfall flera gånger, hade det nog gått bra. Men nu tyckte ju Fidde att det här var ganska otrevligt, så han trajade fram och tillbaka, försökte lägga sig och var allmänt jobbig under hela proceduren, nästan. Även sedan jag gått in till Zorba för att hålla henne ifrån boxkanten.
Sedan tog vi Karat, en lång bit från de andra hästarna. Då blev Da Capo som galen därborta kvar i boxen som de båda stått i. De hade tillfälligtvis fått låna Carmensitas box eftersom deras boxar är i andra stallet. Da Capo roade sig med att gräva upp halva Carmensitas bädd, det tog mig en evighet att få den fin efter att allt var klart. Och inte stod Karat så där fint som han stod förra gången, inte. Nej det var fram och tillbaka och fram och tillbaka, hela tiden. När han var klar ställde jag honom i en annan tom box som iofs gränsade till Yrsas box, men då skulle ju Da Capo kunna se och ha Karat på nära håll när han verkades.
Da Capo var ju rätt tuff (han sparkade mot Fredrik) förra gången vi verkade honom, så jag var lite orolig att han skulle bli lika obstinat den här gången. Vi har visserligen kratsat hovarna på honom massor av gånger sedan dess och han har aldrig gjort en tendens till att sparka, men det är ju skillnad på att kratsa och att verka. Men det behövde vi inte vara oroliga för, han hade inte en tanke på att sparka den här gången. Nej, nu hade han kommit på att man ju faktiskt kan stå på två ben i stället......Stegra är ju mycket effektivare!! Men han hamnade på vår storbal med hö som stod framför honom efter ett par stegringar och det var inte så kul, tydligen, för efter det slutade han. Ja, med just det alltså. I stället började han med att flytta sig frammåt så fort Fredrik närmade sig, eller om det var bakåt, nu minns jag inte riktigt hur han gjorde, men det såg så utstuderat ut för han flyttade sig hela tiden, precis när Fredrik ställt sig vid frambenet för att lyfta det. Till slut blev Fredrik lite irrterad så han röt i åt Da Capo, som genast stannade med lyftat huvud för att efter några sekunder vända på huvudet mot mot honom. Men Fredrik stod alldeles stilla, rörde inte en min, det gick några sekunder sedan började Da Capo söka kontakt med den paralyserade Fredrik, han nosade och han puffade. När Fredrik "äntligen" började röra sig igen stod Da Capo still och lät sig villigt verkas!! En stund.....sedan gick det väl hyfsat, det är ju inte alltid så svårt med balansen när man bara är 10 månader.
När grabbarna var klara gick jag ut med dem, för att tjejerna skulle få lite lugn och ro när de verkades. Och det blev alldeles lugnt och stilla i stallet, deras verkningar kanske inte gick som en dans, men de gick mycket bättre än förväntat....
Jag sa till Fredrik att jag inte fattar hur tjejer kan vara hovslagare. Man måste ju vara superstark om man ska rå på en trilskande häst och inte tappa taget om hoven när den börjar försöka dra den till sig, lägga sig eller ställa sig på två ben.....Att de bara klarar det!
I fortsättningen ska jag i alla fall aldrig mer blanda hästar från olika flockar i stallet samtidigt när de ska verkas. Jag är övertygad om att det var det som ställde till det så pass för oss. För så här "tokiga" är de ju aldrig när de är inne var för sig i stallet. Man lär av sina misstag.........Fast det är ju synd om hästarna att det är DE (och Fredrik) som ska behöva drabbas av mina misstag.
|
Det är tur att jag har Cattis! Hon påminner mig om att nu är det dags för uppdatering av hemsidan, när hon tycker att det går för långt mellan varven. Så även denna gång......
Den största nyheten jag har handlar faktiskt om just Cattis. Hon har nämligen gått och fått tillöknking, en hel dag tidigare än beräknat t o m, nämligen den 28 mars. Det blev en liten Cornelia Ava Estelle. Hon vägde ca 3600 g och var 51 cm lång om jag inte minns helt fel.
Jag bjöd hem mig till dem, så jag har redan både sett och hållt i den lilla tösabiten. Hon har mycket mörkt hår och är naturligtvis alldeles ljuvlig! En riktig liten sötnos, precis som storebror Binning (för att inte tala om sin mamma Cattis).
Nu är jag riktigt nyfiken på om Ava Estelle ska få bruna ögon som mamma eller blåa som pappa och brorsan. Själv är jag alldeles galen i bruna ögon, det har jag varit sen jag var liten, så jag hoppas på det.
I hästhagarna har det väl egentligen inte hänt så mycket nytt. De flesta hästarna fäller som bara den. Man blir helt luden bara man närmar sig dem. Men Mussie, Da Capo och Karat har inte börjat på allvar ännu. Det är väl ganska bra, det är ju inte så jättevarmt nu igen. I veckan var det ju faktiskt upp till 12 grader, men det slog om, tyvärr.
På påsklovet var Minou på ridläger hos Emma i Stall Lugnet. Även Linda var där, så det var roliga dagar. Minou hade inte med sig Mussie, hon är inte i kondition att ridas två gånger om dagen ännu. Men till sommaren hoppas jag att hon ska kunna rida Mussie på lägret. Det är ju inga hårda ridpass så det ska nog gå bra.
Vi har ridit på hemmafronten också. Vi har både ridit ut och ridit i paddocken. Vi får varva varannan gång det ena och varannan det andra. Minou vill helst rida i paddocken, det känns tryggast, tycker hon. Men för hästarna blir det ju urtrist om man bara ska rida där, så vi har gjort den här dealen att vi gör varannan gång och det funkar bra.
|
Den här ställningen som Hanse har gjort är riktigt bra! Vi använder den också när vi ska borsta våra skitgrisar. Kanon!! Som synes på bilden så tycker även de som inte för tillfället är uppbundna att det där med borstning är spännande....
Da Capo och Karat var så himla nyfiken när jag borstade Jade häromdagen. Och när jag skulle spraya svansen med man- och svansspray, var de med nästan I svansen på henne. Att hon inte blev irriterad på dem är ett under.
Men det hade sina fördelar att de var så nyfikna och närgångna, för när jag sedan skulle använda samma spray på dem -för första gången- så var de inte ett dugg rädda!! Gissa om matte var stolt!?! Jag tycker att Prinsarna är rena underverken och när de gör något särskilt duktigt är jag så stolt och mallig att man skulle kunna tro att det är jag själv som har fött dem!
I går fick äntligen Mussie skor på sina fötter. Fredrik var frisk igen, så han kunde komma och göra lite fotarbete på hästarna. I morgon kan vi provrida henne, så får vi se om hon trivs bättre med skor. Det ska bli spännande! Godiva fick också nya skor, hon har ju haft en tappsko sedan ett par dagar innan Fredrik SKULLE ha kommit, så hon har inte varit ridbar på flera veckor. Det ska bli roligt att kunna få komma igång med ridandet igen!
Nu har vi ju tyvärr kommit lite på efterkälken med verkningarna av alla andra hästarna. De skulle ju ha verkats i går egentligen, men jag var ju tvungen att börja med de som skulle ha skotts och verkats när Fredrik blev sjuk. Jag har övat en del med att kratsa Da Capos hovar och han samarbetar bra. Han har inte sparkats någon mer gång efter den där gången när Fredrik skulle verka honom. Jag hoppas att det är så att han har glömt att man kan sparkas, så det inte är så att han koncentrerar sig enbart på hovslagare...Ja, det blir spännande att se!
GLAD PÅSK PÅ ER ALLIHOPA!!!
|
I går använde jag för första gången en ny anordning till våra hästar i övre hagen;
För två veckor sedan var jag och ungarna i Uppsala och hälsade på Cindy, Mattias och Tovalie. Hanse var ensam kvar hemma och tog hand om djuren. Då passade jag på att önska mig en bit trästaket som skulle löpa längs det vanliga staketet. Jag tänkte att Hanse kanske behövde lite sysselsättning när vi var borta. Och fast det regnade och var kallt hela helgen så fick jag mitt staket av honom. Det är ett helt vanligt trästaket, typ sådana som man brukar ha runt ridbanor tex.
Efter att jag fått mitt staket, beställde jag fem krubbor med byglar baktill, fem krokar med öglor i och fem transportgrimskaft från Börjes. Jag ska använda mitt staket till utfodringsplats för kraftfoder till hästarna i den hagen. Då slipper jag att ta in dem varje dag, vilket tar ganska lång tid och är lite bökigt när man alltid är ensam. Hagen ligger ju på andra sidan vägen i förhållande till stallet, så det är ju ett litet riskmoment också ifall någon skulle ta sig ut och komma lös samtidigt som jag tar ut en annan häst.
I helgen kom krubborna och Hanse satte krokarna på plats, så i går testade jag den nya utfodringsplatsen för första gången. Det gick jättebra!! Först satte jag på hästarna sina grimmor och satte fast var och en på sin plats på staketet med transportgrimskaftet. (Anledningen till att jag har transportgrimskaft är att jag vill att hästarna ska kunna slita sig om det blir bråk emellan dem. Man vet ju aldrig när det är mat på gång, då visar de ju inte alltid sina bästa sidor...Fast med hästar som har fri tillgång på grovfoder brukar det ju inte bli så mycket tjafs, de är ju aldrig hungriga eftersom de kan äta när de vill.) Sedan stod jag utanför både nya trästaketet och vanliga elstängslet när jag satte fast krubborna på den undre tvärslån av staketet. Allt gick jättefint, inga sura miner hästarna emellan. När de hade ätit upp tog jag först bort alla krubbor innan jag tog loss hästarna, så de inte skulle ha något att tjafsa om när de blev lösa igen. Jag tar loss dem i omvänd ordning som jag sätter fast dem. Först Karat och Da Capo, de har lägst rang sedan Fidde och sist Amadeus och Jade.
I morse när jag skulle ge dem kraftfoder igen var jag beredd på att det kanske skulle bli lite livat, nu visste de ju vad som skulle nalkas. Men inte!! De var lika lugna och fina som igår. De gick och ställde sig vid staketet, men det var INGEN som var irriterad på någon annan. De är helt underbara!!! Hela måltiden förlöpte lika fint, så snacka om att jag har varit STOLT över dem hela dagen!
|
Vi har fått ett riktigt bästisgäng i en av våra flockar. Det är Da Capo, Karat och Fidde som är som ler och långhalm. Antingen är de tillsammans alla tre, när de äter och sover tex, eller så leker två av dem och den tredje tittar på eller har något annat för sig.
Mest leker Da Capo och Fidde, Karat är inte lika mycket igång som de. Jag tror att det är helt perfekt för Da Capo att ha en kompis som är lite större än han själv. Det ger betydligt mer motstånd än när han och Karat leker.
Amadeus är så långhårig!! Han ser ut som en myskoxe i pälsen nästan. Jag undrar om det är för att han börjar bli gammal som han fått en så enormt lång päls? Jag har för mig att jag sett det förr, just på gamla hästar. Amadeus har inte varit så här hårig någon vinter tidigare. Men han har fått lite mer päls för varje vinter. Första vintern vi hade honom hade han jättetunn päls, sedan har det blivit lite mera för varje år. Förutom i år som det har blivit ENORMT mycket mer. Och ändå har det knappt varit minusgrader.....Det är lustigt. Jag blir ju lite orolig, jag VILL inte att han ska vara gammal ännu. Han är så söt och go´, vi vill få ha honom kvar i många år än!!
Nu är det lördag em, jag har lite kvar att göra på jobbet, men sedan ska jag skynda mig hem. Tyvärr hinner vi väl inte rida i dag, eller Minou, rättare sagt, Godiva har ju bara en sko. Men mocka ska jag göra, fodra och släppa in hästar och så gosa lite med dem innan det är "Godnatt".
|
BLÄH!!!
När jag nu äntligen tar mig tid att uppdatera dagboken lite, så vad händer??? Jo, på något konstigt vis loggas jag ut, utan att vet om det och när jag ska logga in igen för att sätta in det jag har skrivit, så vad händer?? Ja, just det, ALLT suddas ut, bara försvinner ut i tomma intet. USCH O TVI O DUBBEL-BLÄH!
Nu har jag inte tid med flera försök, så tills vidare får vi glädja oss åt bilden på Cattis och Carmensita. Om ni undrar varför jag sätter in en bild med en halv Carmensita så är det för att jag tycker att både hon och Cattis är så söta på bilden, trots att inte "allt" kom med. Det är ju så i digitalkamerans tid, kortet tas ju inte när man trycker på knappen utan en sekund senare och då kan ju mycket ha hänt......Tex att Carmensita rör på huvudet.
Ha de`gött allihopa!
Nu ska jag hem och mocka och sedan fira fredagskväll.
|
Äntligen sportlov!!
Som vanligt när det är lov brukar Linda sova över hos oss i en eller flera nätter. Minou och Linda roar sig med varandra hela tiden. De kan hitta på hur mycket som helst att göra och de blir aldrig osams.
I dag hade jag lovat dem att de skulle få rida innan jag åkte till jobbet. Så det blev ingen sovmorgon trots att de var uppe halva natten.
Vi hann inte vara ute i mer än en timme, vilket ju är lagom när inte hästarna är i full kondition. Och mest blev det skritt, men ett ordentligt travpass lade vi in, det tyckte både hästar och ryttare var roligt.
När vi kom hem fick tjejerna göra iordning hästarna själva och släppa ut dem i hagen, jag fick slänga mig i duschen och sedan fräsa iväg till jobbet.
|
Nu har Minou vant sig så pass mycket med Mussie att vi kan rida ut tillsammans! I dag gjorde vi vår premiärtur. Vi red Långskogen runt och sedan in på hoppstigen, där hindren är rasade sedan flera år tillbaka, genom oländig terräng och ut på ett fält. Där travade vi längs kanten tills vi kom tillbaka till Långskogen-skylten och sedan skrittade vi hem de sista 500 m. Det var härligt att få rida tillsammans igen!!
Ännu så länge är ju inte Godiva i form, så det är mest skritt som gäller, men snart kan vi trava lite mer och sedan börja galoppera så smått om det känns OK för Minou. Vi har verkligen en härlig vår och sommar framför oss!!
|
Så har då dagen kommit då vi måste skiljas från Manilla. Hon ska flytta ifrån oss i dag. Det känns riktigt tråkigt, vi kommer att sakna både Manilla och hennes mattar Linda och Tina.
Manilla ska dock inte flytta särskilt långt. Hon ska bo i Emmas Stall Lugnet som ligger ca 2 km från oss. Emma är Lindas instruktör, så det är ju förståeligt att det blir smidigt att bo där.
Vi kommer ju att träffas ganska ofta ändå, Minou och Linda vill ju vara tillsammans så mycket som de kan. Och när Minou blir lite mer varm i kläderna kanske de vill rida ut tillsammans. Så det här blir nog bra det också!
Vi kommer ju att se Manilla varje gång vi åker till stan, då passerar vi Stall Lugnet. Och det känns ju bra det med!
|
Ibland blir man så glad! Som i dag, när jag släppte ut hästarna från gamla stallet. Det är där Amadeus, Jade , Prinsarna och Fidde bor. Då gick alla till höhäcken för att äta, och ALLA fick äta. Även nya Fidde. Då blir man alldeles varm inombords. Tänk att han redan får äta från samma ställe som de andra!! Jag trodde faktiskt att det skulle ta längre tid.
Igår kväll när vi skulle ta in dem så kom Amadeus och Fidde från utestallet medan de andra stod och käkade. Och tidigare i går stod alla hästarna i utestallet utom Amadeus. Fidde stod vid en av öppningarna och tittade ut. Vid ett annat tillfälle stod båda Prinsarna och Fidde och drack vatten ur badkaret samtidigt. Det är så roligt att det går så bra med dem!!!
Jag skulle ju haft en bild med alla hästarna på att visa i dag, men jag hann inte ta någon i morse. Så det får bli en från i förrgår när Amadeus och Jade vilade i utestallet. Det är något visst med foton med liggande hästar, tycker jag.
|
Det går riktigt bra med Fidde i flocken. Idag stod han och båda prinsarna och åt från samma ensilage hög, fast det fanns massor av olika högar att välja på. Härligt!
Jag har också sett dem leka lite. Men kanske var det mest Fidde som ville få igång de andra och det gick väl sisådär....Han är i alla fall inte rädd för de andra hästarna och det känns jätteskönt. Man vill ju att en ny häst ska känna sig trygg så fort som möjligt när den har flyttat till en ny flock.
Jag var tvungen att ta kort på Jade och Amadeus i morse när de låg och vilade i utestallet. Da Capo stod utanför och vaktade. Så småningom blev han kissnödig så han ställde sig och kissade i dörrhålet. Det gillade inte Jade, hon lade öronen bakåt och såg riktigt irriterad ut. Men det gick över så fort han slutade. Man kan ju undra hur hästar tänker ibland!?
|
I dag har vi fått tillökning i hästbeståndet. Det har kommit en ny hyresgäst som heter Fiddle Faddler. Han kallas för Fidde. En supersöt brunskäck på snart tre år. Vi får ha honom hos oss tills det är dags för sommarbete. Han ägs av Majas Ponnystall i Linköping och ska ingå i deras verksamhet när han är färdig för det. Just nu står han på tillväxt!
Han blev ganska väl emottagen av Amadeus och Jade. De trodde nog att Picasso hade kommit hem igen (för er som inte vet vem Picasso var, så var han min häst, men jag har med stor sorg i hjärtat sålt honom till vår ridlärare Lotti). Först efter en dryg timme var de säkra på att det inte var han, så då satte Amadeus igång operation bortjagning. Men Fidde hade ju redan insett att det inte fanns några dumma hästar i den här hagen så han tog det med ro. Visst måste han ju flytta på sig när Amadeus kom stormande men han flyttade sig inte mer än han måste. Övrig tid gick han och åt av ensilagehögarna som jag spridit ut lite varstans i hagen. Jag misstänker att han inte får äta ur höhäcken tillsammans med de andra på ett bra tag.
Nu ska det bli spännande att se hur det utvecklar sig i hagen. Jag hoppas att Fidde och Prinsarna kommer att ha roligt tillsammans. Tre unga killar i samma hage måste väl bli massor av bus, eller?
|
I fredags hade vi veterinären här för att vaccinera Prinsarna och Mussie. Prinsarna skulle få sin andra stelkramp, sin första botulism och sin första influensavaccination. Mussie ska börja med influensavaccination igen, hon skulle ha vaccinerats två dagar före jul eller tidigare. Men vi köpte ju henne den 8 december och den månaden är jag i stort sett alltid upptagen (så är det att ha affär), så vi bestämde oss för att göra en ny grundvaccinering på henne i stället samtidigt som Prinsarna.
Typiskt nog glömde jag att säga till både Hanse och veterinären om botulismsprutan, jag jobbade när hon var här, så den får vi börja med om en månad när de ska ha sin andra influensavaccination.
Da Capo var lite vaksam när han fick sprutan och Karat tyckte att det var riktigt obehagligt.
Idag var det snö och strålande sol när vi vaknade. När vi tog ut Prinsarna tyckte Minou att vi skulle ta en liten promenad med dem. Ja, det kunde ju vara dags nu att göra något nytt med dem. Nu har vi haft dem i snart en månad (vad fort det har gått) och vi har bara gått fram och tillbaks mellan stallet och hagen. En sträcka på bara ca 40 m. Så vi gick en liten sträcka på några hundra meter på vägen mot Norrkullen. Båda killarna tyckte att det var roligt och spännande. De knatade på fast de inte hade någon vuxen häst med. Inga tveksamheter här inte!! Vi gick inte så långt, jag ville sluta innan de tyckte att vi kom för långt bort från kompisarna, så det blev en alltigenom positiv upplevelse.
När vi kom tillbaka hemmåt gnäggade Amadeus åt dem. Han verkade ha saknat dem för han stog inte och åt medan vi var borta. Han stod vid grinden ända tills vi släppte in dem. Då hälsade de grundligt på varandra. Prinsarna föltuggade och Amadeus gjorde inte en tillstymmelse till att huta åt dem. Sedan blev det rullningskalas i den nya snön. Först ut var Da Capo sedan rullade sig Karat och Amadeus samtidigt och sedan Da Capo igen.
Det var så härligt att se dem! Minou sa; "Tänk att de är våra nu (hon syftade på Prinsarna), jag kan inte fatta det. Kan du?" Och jag måste hålla med henne, Da Capo var inte många dagar när jag såg honom på Helenas hemsida. Det var kärlek vid första ögonkastet, så jag ringde henne och frågade om han var till salu. Det var i början av juni och sedan dess har jag vetat att jag ville att han skulle bli min, eller vår, rättare sagt. Och sedan dess har jag väntat och längtat!! Nu är de här! Min dröm har gått i uppfyllelse!!
|
Nu ska jag börja med en dagbok. Den kommer att handla om livet på gården. Ja, kanske lite om familjen också. Vi får se hur det utvecklar sig.....
I dag har vår hovslagare Fredrik varit här. Han skulle bl a titta på Prinsarnas fötter. Jag har skam att sägandes inte övat så mycket med dem ännu. Så de är inte så särskilt vana att stå på tre ben.
Vi började med Da Capo. Han skötte sig exemplariskt på framhovarna. Det verkade inte som om han gjort annat i sitt korta liv. Så kom vi då till vänster bak. Men då tog det hus i helsike, Han skulle INTE lyfta på den hoven inte. Han sparkade mot Fredrik i stället. Och inte bara en gång utan flera. Till slut fick Fredrik bli riktigt sträng mot honom, flera gånger, innan han till slut gav med sig. Sedan gick även höger bak bra.
Nu kan ju det här bero på att DC har behandlats av veterinär och hovslagare när han var nyfödd. Han hade legat trångt eller konstigt med sina ben i mammas mage så han var sned när han föddes. Det här krävde flera resor till ATG-kliniken med behandling och det kanske sätter sina spår hos en så´n liten krabat. Nu ska vi i alla fall öva ordentligt på att lyfta fötterna tills det är dags att träffa Fredrik igen om åtta veckor.
Karat skötte sig jättefint. Han tyckte att det var bra läbbigt, men han gjorde sitt bästa. Tyvärr hade han fått lite röta fram i tån på båda framhovarna. Det är ju inte ovanligt i våra marker att hästarna får det. Det är ofta någon eller några som har lite. Jag vet tyvärr inte vad det beror på, men med regelbundna hovslagarbesök går det att hålla det i schack i alla fall.
|
|
|
|
|
|
|